Cancer = döden
Det är oftast det ordet man förknippar med ordet cancer
Att höra att någon i sin omgivning har fått cancer är som att dra ner rullgardinen en bit, man vet hur hemskt det är men man kan aldrig förstå hur det känns.
Eftersom cancer är så vanligt idag, hur förbereder man sig för ett cancer besked, kan man ens förbereda sig?
19 maj i år fick jag beskedet: ”Du har fått bröstcancer” och för ett tag blev allt nattsvart och precis som många andra tänker så tänkte jag cancer = döden.
Samtidigt som att allt har gått så snabbt så känns det som att tiden har stått still, var på mammografiundersökning i slutet på april, blev återkallad den 14 maj för ytterligare kontroller.
När KS återigen kontaktar mig den 18 maj och ber mig komma tillbaka redan dagen efter så förstod jag innerst inne vilket besked som väntade mig.
19 maj 2015, jag = cancer, dagen då allt rinner ur mina händer.
Hur berättar jag detta för mina barn, hur kommer min framtid se ut en tid framöver, kommer jag att dö?
Operationen blev planerad till den 16 juni och det är först efter operation och analys av knöl och lymfkörtlar, läkarna kan avgöra vilken typ av efterbehandling som ska genomgås. Enligt sköterskan så skulle man genomgå strålbehandling efter att operationssåren har läkt men mer besked om detta skulle vi få på återbesöket som planerades in den 1 juli.
Perioden mellan den 16 juni och 1 juli är nog den längsta i mitt liv och tankarna om hur lång denna process kommer/kan bli hinner snurra både en och två gånger.
Självklart vill jag bli frisk och gör allt som läkarna säger att jag ska göra men jag vill helst slippa cellgifthandlingarna för jag vill inte tappa mitt hår.
Har jag mitt hår kvar så kan jag välja om jag vill dölja denna resa eller inte, tappar jag mitt hår så kommer jag med största sannolikhet att bli placerad i ett fack, cancerfacket, och det är absolut inget jag vill för mina barns skull.
Allt är så svårt att förklara och ingen som inte har varit med om detta kan nog inte förstå detta tankesätt hela vägen ut, för vad är lite hår om man kan bli frisk.
Självklart snurrar även tankar om hur man kommer må, hur kommer andra runtomkring mig att må osv.
1 juli, dags för återbesök.
Självklart så är det lite förseningar så tankarna hinner snurra några varv igen. Tror aldrig att jag har varit så nervös någon gång inför ett möte. När jag väl kommer in till min läkare så känns det återigen som att tiden står still.
Läkaren börjar med att titta på det sår som inte har läkt ordentligt efter operationen och så säger hon att det positiva är att du är klar.
Klar, vad menar hon? Vad då klar?
Hon förklarar då att jag inte kommer behöva genomgå några efterbehandlingar, inte ens strålbehandlingen som vi hade ställt in oss på för att dom lyckades få bort allt i samband med operationen.
Hur är det möjligt? Hur ofta händer det att man endast klarar sig med en operation? Sitter hon och driver med mig?
Tydligen är det väldigt vanligt att det endast räcker med en operation, vilket jag aldrig hade hört talas om. Det enda man hör är vilka behandlingar man får genomgå, hur dåligt man kan må, att man tappar hår och i ganska många fall att man inte överlever sjukdomen.
Man tycker man vet så mycket om sjukdomen men tydligen så vet man inte så mycket alls.
Med detta inlägg vill jag bara få fram att även om man får cancer så behöver det inte betyda mer än en operation och sen är man fri från sjukdomen.
Att resan sen kanske fortsätter psykiskt är inte så konstigt eftersom man för bara någon månad sedan fick beskedet cancer så ska man återigen ställa om sig till att man är frisk.
Det jag vill uppmana er som kanske läser detta är:
Hittar du en knöl, tveka inte att kontakta sjukvården för kontroll, lika så gå på dom mammografikontroller du blir kallad till. Dom är gratis och ju tidigare man hittar något ju större chans att det bara krävs en ”lättare” behandling.
Lägger också in en länk ett litet filmklipp som på ett enkelt sätt beskriver vad cancer är: